Dramatis Personae

”Fina Glosan” befolkas främst av folk men även av ett och annat fä. Här är en kort kommentar till några av de olika antagonister som figurerar i artiklarna. Samlingsnamnet på dessa är BROMSKLASSEN och ordet beskriver dem i deras egenskap av nej-sägare, blockare, tråkmånsar och hängläppar.

Jante-Hjon

Jantelagen är ett koncept som först användes av författaren Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Bokens huvudperson växte upp i den påhittade staden Jante, vilken beskrivs som en plats där den som kan och vill någonting mer än andra blir socialt bestraffad. Jante-Hjon lever hela sina liv efter Jantelagen och de tillåter inte att någon annan tar sig den minsta frihet. Här är lagen i dess helhet:

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Neinsagers

Och så har vi den där kategorin människor vars panna är cementerad i djupa veck och vars vokabulär består mest av nej, icke, inte, och ej. Dessutom alla ord som börjar med prefixet a-, anti-, -o, etc

Neggofiler

Neggofilerna är konnässörer av allt som är negativt och ledsamt. De lever och andas av att se saker gå åt helsicke och helst då när det går dåligt för andra människor. En Neggofil är fastlåst i en dyster livsåskådning och de lever endast upp när katastrofen slår till. De är skadeglada martyrer som suger musten och livsglädjen ur allt i sin omgivning.

Knarrhanar

Knarrhanar återfinns bland båda könen och deras främsta kännetecken är en sorts motsträvig inertia som sätter in så fort äventyret kallar. Knarrhanen brummar och knastrar och ojar sig inför allt som är nytt, främmande och som kräver någon form av känslomässigt engagemang. Antingen är det livsleda, eller bara lathet, men de orkar inte lyfta sig ur soffan ens för kungen, jultomten eller frugan. Bröllop, femtioårsmiddagar och melodifestivalen ses bara som onödiga utgifter eller tramsiga avbrott för grubblerierna.

Pestprissar

Om Neggofilen bara passivt njuter av egen och andras olycka, så uppsöker Pestprissen dessa aktivt. Här har vi personer som gör allt för att sabba för andra eller för att blanda smolk i glädjebägaren så ofta de kommer åt. Pestprissen berusar sig på faktumet att någon annan har det sämre, och helst av allt på grund av Pestprissens försorger.

Gråsynta

Cirka en på tolv män, och en på tvåhundra kvinnor, har någon form av medfödd färgblindhet. Men så har vi de andra, de som VÄLJER att se livet i gråskalor. Dem kallar vi gråsynta. För dem framstår Jaget, Livet och Kosmos som en uniform soppa av grå-brun-beiga gröt-nyanser. Tyvärr kan inga fyrverkerier eller orkidéer i världen råda bot på gråsyntheten.

Vanlisar

De är inga onda människor, oftast tvärt om, men deras välmenande vanlighet är så knastertorr och trist att den riskerar att smitta av sig på alla sammanhang de besöker. Vanlisarnas utmärkande egenskap är just frånvaron av utmärkande egenskap. De gör allt för att vara respektabla och de skyr inga ansträngningar för att, likt kameleonten, smälta in så perfekt som möjligt i sin omgivning. Om det är möjligt att tänka sig en mänsklig inkarnation av summan av allt som är neutralt, opersonligt och ointressant så är det Vanlisen som kommer närmast.